Sitter och laddar för att ringa ett samtal, jag har laddat hela dagen, skjutit det framför mig, jag kan väl göra det senare, jag har verkligen ingen lust. Samtalet kommer inte att ta många minuter och det är, tro det eller ej, ett helt ofarligt samtal. Så varför gör jag det inte bara? Varför tar det emot så mycket? Jag måste ringa arbetsförmedlingen, jag är SKYLDIG att ringa arbetsförmedlingen. Kanske är det just det ordet som gör att det tar emot, skyldig. Jag är skyldig att ringa och tala om att jag ska åka bort på semester i två veckor. Som arbetslös har jag inte rätt att ta semester, jag är skyldig att stå till arbetsmarknadens förfogande sju dagar i veckan, oavbrutet. Nu har jag ändå valt att resan med familjen ska bli av. Resan är planerat sedan flera år och jag tänker inte stanna hemma bara för att jag är arbetslös. Dock får ju detta konsekvenser för mig, vilket jag motvilligt accepterar. Väljer jag att ta semester, oavsett antal dagar, avsäger jag mig rätten till a-kassa. Jag avsäger mig rätten till den låga ersättning som a-kassan betalar ut. Jag skulle kunna hävda att jag kan sitta vid datorn och söka jobb ett visst antal timmar varje dag även utomlands, med hjälp av internet har jag ju samma möjlighet till det där som här. Men enligt arbetsförmedlingen har jag inte rätt att sitta i ett annat land och söka jobb i sverige, jag måste finnas på plats, kunna börja arbeta omgående. Kanske är det just det som gör att det tar emot att ringa detta samtal. Mitt förnuft förstår att det inte är arbetsförmedlingens mening att jag ska känna så här, men jag kan inte hjälpa det. Verje cell i min kropp säger att jag är skyldig. Jag har gjort mig skyldig till arbetslöshet, tills motsattsen är bevisad. Jag har inget problem att ta konsekvenserna när jag gjort mig skyldig till något samhället inte accepterar, men just denna skuld vill jag inte ha på mina axlar, jag anser mig vara oskyldig. Jag anser att jag har rätt till semester, trots att jag är arbetslös, för även arbetslösa behöver resa bort ibland.

//Angelica

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...