Foto; L.Melin

Jag går min runda på min lilla täppa och tittar ner i jorden. Blicken min söker efter de vårlökar som jag aldrig satte ner i jorden i höstas. Varför inte?

Jag som älskar vårlökar....de är de allra vackraste. Min största favorit av alla vårblommor är Kungsängsliljan...som inte blommar förrän i maj månad. Denna graciösa, vackra blomma med sitt fantastiska rutmönster. Har ni tittat nära hur fantastiskt perfekt utformad den är?

Varje vår påminns jag att jag glömde...att köpa och plantera alla de vårlökar som jag vill ha i min lilla trädgård den här tiden på året. De blåa, de vita, de gula, de lila...ja i alla de färger som de finns. De ger hopp om liv.

Det allra, allra vackraste är gamla trädgårdar där lökarna har spritt sig över den gröna mattan, där den blå scillan nästan tagit över, snödropparna med tuvor stora som bollar och den gula vårlöken så skir att de nästan inte syns...ändå lyser hela gräset i gul nyans.

Plötsligt känner jag ett vemod mitt i min våryra....så snart solen värmer min kind kommer jag att sakna min gamla torparträdgård. Där vårlökarna lyste välkomnande mot mig när jag kom dit efter den långa, långa vintern. Tätt tillsammans stod de som de gjort i alla år. Försiktigt, försiktigt satte jag ner mina fötter mellan tuvorna, för att inte trampa ner någon av de hundratals blommor som fanns där för mig och hade funnits för andra före mig.

Tacksamhet att få njuta, av att allt kan vara så vackert...även det förgångna. Det bevarar jag i minnet, samtidigt som jag bestämmer mig för att köpa krukodlade vårlökar till min lilla trädgård. För då kommer jag att kunna njuta än mer....också av de vårlökar som jag aldrig köpte i höstas...........

/Lena

 Foto; L.Melin