Foto; L.Melin

Hoppet är det sista som överger människan, sägs det. Och det är helt fantastiskt att vi människor har den möjligheten, att vi har viljan och styrkan att kämpa vidare ända in i det sista. 

En strimla hopp, det ljusa som strilar in som en smal silkestråd mitt i det mörka. Till det lägger vi vår förhoppning om att allt kommer att bli till det bästa. Och därför fortsätter vårt liv, vårt hjärta fortsätter att slå i samma takt och klockan slår sitt slag timme efter timme.

När vi står inför livsavgörande ögonblick, när livet stannar upp och allt runtomkring krymper och faller bort. När vi måste genomleva, överleva och fortsätta - därför att det inte finns något annat val. När hjärtat fortsätter att slå i samma takt ändå - trots att. Och klockan tickar vidare som om ingenting hänt - och slår sitt slag på varje heltimme, trots allt. Då är hoppets strimla, det vi förlitar oss till, det vi klamrar oss fast vid och vägrar överge.

Finns det liv, finns det hopp - så länge ett hjärta slår. Vi människor, vi starka, vi tänjer oss liksom gummiband - och det är sällan det brister. Vi kan uthärda, vi kan finna styrka och vägar som fortsätter att bära oss framåt. Så länge det finns hopp. Och vi vänjer oss, vi finner oss och vi fortsätter.

Finns det hopp, finns det liv - så länge ett hjärta slår. Det är så det hänger ihop - hoppet är det sista som överger människan. När vi överger hoppet, då förlorar vi livsgnistan och anledningen till att fortsätta vår strävan.

Många, har säkert som jag befunnit sig i situationer när allt har stannat upp, när ens liv har förändrats i en enda mening. När den isande känslan av overklighet strömmar genom kroppen. När någon sitter framför oss och säger ord som vi inte kan ta in. Ord som studsar runt inom oss, som inte kan landa i vårt medvetande för att de gör för ont. Ett sjukdomsbesked, ett avsked eller en sanning som vi inte vill höra. När det i ögonblicket brister, när livet stannar upp och vi är säkra på att detta kommer vi inte att klara. Detta kommer vi inte att överleva.

Människan är fantastisk, för vi klarar även detta - vi tänjer oss. Vi kämpar vidare i vår strävan om att må bättre, bli bättre och få det bättre. Trots allt. Det ska mycket till innan en människa ger upp hoppet.

Jag har några i min närmaste omgivning som kämpar för livet, som tänjt sig till det yttersta, som vägrar ge upp, som kämpar varje dag, varje timme. Till dem riktar jag mina tankar när mitt känns hopplöst - det ger mig styrka att kämpa vidare och gör att jag kan se ljuset, likt den smala silkestråd det är - hoppet det sista som överger.

/Lena

 

Annie

7 januari 2014 11:18

Vilket fint inlägg och bra skrivet av dig!
Det är sant hoppet är det sista som överger :-)

Kram/

http://Lifebyannie.bloggplatsen.se

LeAn

7 januari 2014 21:44

Tack - ja hoppet överger vi aldrig. Kram

 

luvcatz

7 januari 2014 20:31

Härligt att läsa, hoppet är verkligen utmärkande för människor :)

http://www.luvcatz.bloggplatsen.se

LeAn

7 januari 2014 21:44

Ja, hoppet har nog den största inverkan på oss människor....tänk vad människor runt hela världen kan utstå...för att de har en förhoppning om att det en dag kommer att bli bättre.

 

Hans

7 januari 2014 20:37

Som vanligt är dina ord så genomtänkta Lena, vi får ta oss an det nya året med dess med- och motgånger. God fortsättning till dig och stor kram.

http://hemmaspa.blogg.se

LeAn

7 januari 2014 21:42

Ja, Hans - vi tänjer oss. Fick precis lära mig av en av mina bästa vänner. Att vi tänjer oss inte som ett gummiband, för de har en risk att gå av. Utan vi tänjer oss som ett dragspel....tydligen ett sätt att uttrycka sig i sydligare länder. Stor kram till dig. Lena

 

Hille

8 januari 2014 17:05

Fina starka omvälvande ord. Tänker på dig!

LeAn

9 januari 2014 16:08

Tack...kära vän! Saknar dig så! Kram Lena

 

Mims

13 januari 2014 00:40

Det känns som om alla tänkta kommentarer blir för små & obetydliga mitt i det stora jobbiga.....ville bara ge mig tillkänna & säga att jag tänker mycket på dig och att jag saknar dig. Många kramar från Mims

LeAn

13 januari 2014 16:41

Åhhhh, kära Mims! Vad roligt att du hittat till min blogg....kram på dig! Vi måste ses! Saknar dig också...Kram, kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...