L. Melin

Vissa avsked, uppbrott och avslut tar tid. En evig dragkamp som fortsätter tid efter annan, som pågår och pågår....till det oundvikliga slutet. Där varje sagt ord och varje visad gest står i givakt och nickar....äntligen.

Och slutet är här nu....uppbrottet är nära, alldeles, alldeles runt hörnet. Hörnet som jag kommer att runda för att finna min egen väg till resterande tid av mitt liv. Långsamma farväl är inte att rekommendera....de tar kraft, tar energi och sakta har det gjort mig till  den människa jag absolut inte vill vara.

I detta har jag levt och befunnit mig...mitt i...med alldeles för lite förstånd för att förstå att det skadar mig mer än vad det helar. Mig, för min partner och mina nära och kära. Och frågan jag ställer mig är....varför? Varför kämpar jag för något som egentligen gör mig illa? Har jag alltså så lite intelligens? Och det krassa svaret jag ger mig själv är....ja, tydligen. Jag har gjort det igen....som så många gånger förut....jag har krigat. Jag är en krigare....jag kämpar ända till det bittra slutet....tills någon säger till mig...."Lena, ge upp!"

Varför föddes jag till en krigare eller när blev jag det? Det är ingen idé att grubbla...sådan är jag och jag kommer säkert att kriga igen...som så många gånger förut. Jag vill så gärna....med förhoppningen om att allt ska bli bra en dag.... för allt och alla. Fastän verkligheten ser annorlunda ut, förutsättningarna har förändrats och allt är raserat. Och fogen, den starka som höll ihop allt har spruckit....endast ett torrt pulver flyger runt i vinden...så lätt fångat och förgånget....som om den aldrig hade funnits.

Vårt vi är över.....våra sammansvetsade namn går isär....vi som alltid varit ett. Ett begrepp...när den ene nämns hänger den andra vid. Som med så mycket annat....vi skulle inte göra detta...vi skulle kämpa, för oss, för barnen - för alltid. Så sa vi en gång....men nu är vi här och runt hörnet väntar oss en annan framtid. Vi viker av åt olika håll....två krigare som till slut tvingas att lägga ner sina vapen - för sitt eget bästa.

Ett långsamt farväl har kommit till sitt sista farväl. 

/Lena

 

Dan

23 juli 2014 21:19

Cirklar är utan ändpunkt liksom universum är oändligt tills svaga ekon studsar åter förstärkta.

Dan

LeAn

24 juli 2014 19:40

I en evig omloppsbana........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...