Skrivandets helande kraft

för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag var ung, blyg och tyst. Hade svårt att sätta ord på känslor och att låta någon komma in i mitt innersta rum. Jag var egentligen där mot min vilja och kände mig hemskt obekväm där jag satt på min stol.

Jag gick i samtal hos honom ett antal gånger och jag tror egentligen inte att samtalen gav något resultat, eftersom jag mest var tyst hela tiden och endast svarade på hans ställda frågor. Jag kunde inte själv berätta eller sätta ord på mina känslor.

Terapisamtalen avslutades med att han rådde mig att börja skriva. "Gå hem och skriv din berättelse om ditt liv" sa han. Och det gjorde jag. Jag började skriva om mitt liv, sida upp och sida ner. Jag började från början - så långt tillbaks jag kunde minnas. Det blev många, många sidor under lång, lång tid. Och bunten med alla A4 papper har jag fortfarande kvar efter 35 år. Ibland tar jag fram den och minns tillbaks på den tiden. Tiden då jag hade så svårt att sätta ord på mina känslor, men när jag tog till pennan så gick det så mycket lättare.

Min samtalsterapeut hade hittat ett verktyg för mitt helande och sen den dess har jag använt mig av skivandets helande kraft. Det har blivit många texter genom livet. Behovet finns alltid där, men är oftast som störst under de svåra stunderna i livet. Många är texterna som kommit till mig, korta och långa. En mening som kommer under en promenad, landar i mitt huvud och sätter sig fast. En början på något stort och viktigt, något som måste skrivas ner...oftast är det bråttom, så att den inte glöms bort.

Ordens kraft gör skillnad för vårt mående och om det är svårt att uttrycka dem verbalt, kan vi alltid prova att skriva dem istället. Hjärnan gör ingen skillnad på sättet som vi uttrycker oss på. Huvudsaken är att vi släpper ut det svåra inom oss, så det inte fastnar och skadar.

Mannen som jag mötte för så många år sen har jag mycket att tacka för.

Och jag fortsätter att följa hans råd.....skriver min berättelse.

Lena